Ikväll blev jag och Rickard hembjudna till Benjamin för ett litet ”möte” med värdarna. De sa att de bara skulle ställa några praktiska frågor… Allt började så bra: Ett köksbord överfullt med godsaker, nybryggt Moccamaster-kaffe och hårda, kärnfria vindruvor. Mmm. De känner oss så väl… Vi pratade om hur fantastiskt allt skulle bli. Ett vinterbröllop… Åh! Det är kul att vara blivande brudpar, tänkte vi! Men sen förvandlades Marlénes, Thomas och Benjamins min. Och så säger plötsligt Marléne:

– Jahapp, nu ska vi ställa några frågor här. Rickard, du kan gå in till det andra rummet tillsammans med Thomas och Benjamin. Elin, du kan stanna här. Slå på musiken!!

Okej. Grillning på gång. Innan jag såg Rickard sakta försvinna in i det lilla rummet lyckades jag fånga hans ena arm och viskade: ”säg bara saker som är till min fördel, okej??”. Skjutdörren slogs igen, hög musik dånade i högtalarna (”Vi i femman-bås”-feeling!) och sen börjades det: Hur träffades ni – egentligen? Vad tänkte du första gången du såg honom? Liljero eller Eriksson? Erikssro? Liljesson? Vilken är hans värsta sida? Hur pedant är han egentligen? Medan jag trasslade in mig i mina svar (skyller på att jag fortfarande är lite yr från vaccinsprutan) hörde man mest manliga STORA skratt från rummet bredvid. Och då och då hör man Benjamins skånska röst ljuda: ”Nähäääää! Hahaha”. Hjälp, när Rickard kommer igång, då kan han säga vad som helst…

Jag säger som pappa: Det är bara å gilla läget.

/Elin